Sedan årsskiftet är jag glad och optimistisk. För att jag har bestämt mig att vara det. Det har inte gått så många dagar än ;) men jag har bestämt mig att se det positiva i allting och vill hålla humöret uppe till varje pris. Och framför allt se mig själv som en värdefull person som kan ge så mycket till andra. Jag är medveten om en del av mina talanger i alla fall som jag kan lätt använda och då kanske upptäcker jag något mer som jag inte visste något om ända hittills. Så jag har börjat rita igen. Jag skriver igen. Jag ler igen. Målet är inte längre att vara den bästa på något område utan bara att njuta av det. Målet är att kunna ge. Genom att jag älskar och värdesätter mig själv igen kan jag göra det med andra.
Vi satt upp mål i familjen som att tänka positivt och se framåt, ett nytt hjälp-till-schema hänger på kylskåpet igen och jag börjar få luft och kan andas. Skönt.
I morse pratade min man och jag minst i två timmar om varför jag underordnar mig själv av andra fastän jag vet att det inte är min riktiga jag. Varför väljer jag masken av en flicka som behöver andras skydd? Vad var det som knäckte mig som barn och som gör att jag inte törs visa vem jag egentligen är? Jag är snäll och kompromiss färdig idag men vad har jag gjort med min tonårs-jag som var oftast riktigt kritisk och taskig? Var är sjuåringen som satte ett helt barngäng på parkbänken och undervisade dem om skrivstil och matte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar