Början på något nytt...

Jag missade bussen efter jobbet i torsdags. Trots att jag nästan sprang omkull en av våra Karin på jobbet som skulle precis öppna dörren. Att missa bussen vid 9 på kvällen ger dubbla förluster. Först och främst måste man vänta i kylan 40 minuter till nästa bussen kommer och just de här meningslösa 40 minuterna kommer jag att sakna även på flexen för att arbetstiden slutar faktiskt vid halv 10. Jag som trodde att kan komma hem en halv timme tidigare till mina sjuka barn.

Besvikelsen jag kände tog säkert ett par minuter men det gick ganska fort att få höra den inre rösten: "Det finns inte en enda händelse som är meningslös i det här livet."

Längtan att få vara själv ibland är stor då man har en familj med fem barn och samtidigt jobbar. Mina riktiga och värdefulla egna stunder är bussresorna eller cykelturerna jag tar fram och tillbaka jobbet; men jag har ett annat behov också: måste skriva ner mina tankar och funderingar. Allt som händer oss behöver bearbetas och att skriva är just mitt sätt att bearbeta. I princip har jag riktiga, sammansatta och långa meningar i huvudet redan i form av tankar även om jag inte alltid har möjlighet att kasta ner dem på papper.

Vår familj flyttade till Sverige för fyra år sedan. I år 2006 skapade jag en egen hemsida och förde blog där på ungerska. Vi behövde uppdatera våra vänner, bekanta och släkten för att det var många som var rädd om oss och ville höra vad livet hade att bjuda på i det främmande landet. För ett par veckor sedan var jag tvungen att sluta med den här hemsidan och jag började ett blog på blogspot, men det kändes inte lika bra. Att ha en egen hemsida ger otaliga möjligheter till en och det kändes som att bjuda någon hem till mig. Inte bara dagboken hade jag på den fyra år tillbaka i tiden utan även bilder och noveller tom artiklar jag skrev i mitt gamla ungerska liv. Det fanns även roliga historier och några andra som hade förmågan att kalla djupa tankar till liv. Jag hade min familj där och klasskamraterna från omvårdnadsutbildningen också.

Som sagt missade jag bussen i torsdags och behövde vänta 40 minuter och under tiden mognade tanken att sluta med det ungerska blogget och föra en på svenska. Den här tanken kändes rätt i samma ögonblick den föddes.

Jag ber om ursäkt i förväg för alla mina fel och den konstiga stilen som jag kommer att ha ibland. Försöker göra verkligen mitt bästa - den är ju meningen med det; att kunna utvecklas vidare i språket. Och jag har så mycket att berätta.

Innan vi flyttade hit fick vi ett råd av Herren att stänga dörrar bakom oss och öppna nya framför oss. Vi stängde en del dörrar och öppnade en del redan men efter fyra år finns ändå några kvar. De är personliga och osynliga dörrar och var och en av oss i familjen har sina egna. Jag ville inte släppa mitt modersmål på den nivån jag behärskade det och det begränsade min framgång i svenskan.

Jag börjar något nytt. Som jag har inte ens drömt om någon gång. Jag börjar skriva ner mina tankar på svenska. Så gott det går.